Heja Gagne

Som sades i Scarface 1983 ”Say hello to my little friend!” Jag syftar givetvis på min fellow - Tobias Back.

1989, året som luktade toalett. George Bush blev president, Irans andliga ledare behandlade profeten Mohammed respektlöst, Globen invigdes, Roxette toppade världen med hitten ”The look”, Burma byter namn till Myanmar, Christer Pettersson döms för mordet på Palme men frikänns samma år, en skogsbrand härjar i Kanada och Tobbe Back föddes.

Min lilla Fellow föddes i ett grått Sverige, i ett grått Gagnef, i ett grått hus, i en grå källare, på en svartvit film. Livet var redan från start väldigt enkelt för Tobias Back. Han fick maten serverad och sängen bäddad. När han några år senare började sitt enkla liv på kyrkskolan i Gagnef var han inte alls förberedd på det hårda livet som låg framför honom. På Gagnefs uterink fick ”den lille mannen” dagligen smaka på 88:ornas svettiga tacklingar. Detta gav honom, förutom blåmärken, blåtiror och stenskott på pappas bil, oerhört kvicka fötter. När tvillingarna Rosén, som på den tiden precis hade genomgått en behandling för sina siamesiska besvär, försökte tvinga med Tobbe ”kvicken” Back på en fotbollsträning var han väldigt skeptisk. 88:orna hade precis slutat på Kyrkskolan och Tobias hade längtat efter det tillfället att känna sig störst på skolan. Varför ge upp detta perfekta scenario för att spela fotboll?

Det dröjde inte länge innan Erik Ax började på Särskolan, till höger om kyrkskolan i Gagnef. Peter Ax, coach for the juniorlaget, skulle hämta sonen men fick syn på någonting helt annat. En liten pojke i pottfrisyr och hängselbrallor. En liten jävel som var duktig på att kicka bollen på låret. Hela 54 stycken! Räknade Coach Ax.  Peter släppte all fokus på en förvirrad Erik Ax som nu ranglade ut till parkeringen. Eriks smeknamn ”Servitrisen”, var redan då befogat. Erik, som tyvärr inte fattade någonting på den tiden, hoppade in i en annan bil och åkte iväg. Men det är en annan historia..

Peter hade fortfarande siktet på Tobias Back. Men det tycktes omöjligt att få med ”den lille mannen” i laget. Det dröjde tills Ingemar ”Ingo” Eriksson kom till laget med sin stora plånbok som Tobias fann kärleken till fotbollen. Tobias Back kunde nu försörja hela sin familj och hade därför en anledning att spela fotboll.

Tobias ställde fruktansvärda krav på klubben redan som 11 åring. Han skulle vara lagkapten, han skulle ha en veckolön som motsvarade Östansbos årsomsättning, han skulle få komma när han ville och givetvis skulle han vara den bäst betalda spelaren i hela Gagnef. Ingo ville nog säga nej, men tyvärr läste han inte kontraktet som han skrev under.

Idag hotas klubben av konkurs. Ekonomin gick åt helvete när Viktor Lundin och Jakob Johansson kom till klubben. Dessutom har Östansbo fått ett politiskt stöd för sin verksamhet och spenderar pengar hur som helst för tillfället.

”Vi tvingades höja Tobias Backs lön ytterligare eftersom vi har värvat två riktigt pengakåta jävlar!” Säger Sportchefen.

Vi tackar därmed Tobias Back för att ekonomin är dålig och för att vi måste jobba på Peace & Love under midsommarhelgen. 


På återseende.

/ NB 18

Per har ansat skägget, Peter har preparerat håret med Head & Shoulders volume boost, Andy har inte petat näsan på två dagar och Thor Andersson har låtit grannskapets alla vuxna män över 24 bast kasta sten på honom två gånger denna vecka. Varje själ i Gagne är lite extra taggad, varje spelare i de grönvita är lite mer förbannad. Det är med andra ord dags för revansch efter den illaluktande förlusten vi åkte på i söndags.

De senaste dagarna har varit omtumlande för Gagne. I söndags åkte vi som sagt på en tung torsk mot Östansbo, någon som var lika väntat som att Chelsea skulle klara av nytt kontrakt i PL. Helt jävla ofattbart med andra ord. Veckans stora snackis har dock inte varit den snörpliga torsken i söndags, nej den stora nyheten denna vecka är att en legend inom Gagne har gjort come back! Senast han spelade i Gagnef var undertecknad ett 16-årigt pubislöst blåbär, vid den tiden var legenden Johan ”Limpan” Linnaeus 2.26 meter lång och vägde mellan 170 och 180 kilo. Nu fyra år senare har detta monster bara krymp marginellt och visade direkt upp på träningen senast vem som bestämmer över sista tredjedelen. Mäktigt och ärofyllt att se en stjärna återuppstå och hela Gagne hälsar mannen som lärde mig hur man bäst får bort smärtan från en pungkross(man sätter sig på huk och dunkar ner stjärten i backen, nästan som att man dunkar ner kulorna i påsen igen) och berättade om svenska friidrottselitens sexvanor välkommen tillbaka!

Tunabro kommer med en torsk mot Husby i ryggen och det ryktas om att lagets stjärna Robban Thenander ska spela i blöja då risken för läckage när man möter Emil ”Thor” Andersson är påtaglig. Jag klandrar honom då inte i alla fall, även om det annars är allmänt känt att Robban är en riktig fegis.

Laget:

Griffin Pettersson
Mr. Blanck
Kullern Jr.
Thor
Fanjunkare Karls
Lundin Sr.
Mr. Beach
Bengan”Bengan”Bengan
Mora-Nisse Bergfors
Generalen
Erik Ax
Stickans Pöjk
Jag Ullman
Gösta-Abdou Ejebari
Tvilling nr.2

Värt att notera är det faktum att Generalen Dyrsmeds är tillbaka, om frugan hans kommer och tittar har dock lite med vädret att göra. Lägg också märke till att Emil Göras missar matchen. Detta på grund av förslitningsskador i högeraxeln efter att han stått och viftat med tröjan över huvudet på en bardisk i Ayia Napa varje kväll den senaste veckan.

Jag tror på en välspelad match där två spelvilliga lag kommer hålla bollen efter backen. Varva detta med den kamp som uppstår två revanschsugna lag emellan och jag förstår mig inte på er vilsna själar som inte kommer till Ängsholn och tittar. En tippning försöker jag mig inte på idag men ska jag säga någonting annat av vikt ska det nämnas att det fortfarande är lite för kallt för att bada i älven.

Gagne – Tunabro

Plats: Ängsholn

Tid:19.00

Pyroteknik: Bengaliska eldar ej beviljat från SvFF – tomtebloss är däremot okej

Pausunderhållning: Ingemar Eriksson håller nybörjarkurs i salsa

Väl mött och Heja Gagne!

Hejagagne.blogg.se ber om ursäkt för torkan de senaste dagarna. Detta har inte varit pga skrivkramp utan pga tekniska fel från våra chefer www.blogg.se. Gnäll på dom om det ska gnällas. Vi öppnar butiken som vi stängde den. oerhört snyggt såklart! Grattis Olivia "Dr.Evil" Söderström, du är först ut i damlaget med en intervju!



Ängsholns näst farligaste person och i särklass ondaste. Lägg där till att personen i fråga skjuter hårdast norr om Nilen, skrattar filmen igenom när hon tittar på Titanic och äter sin kyckling rå. Dagens intervjuoffer kan inte vara någon annan än Olivia ”Dr.Evil” Söderström.

Till att börja med, hela din släkt är full av hockeyspelare så som din morfar Dan och dina morbröder Fredrik och Johan Söderström. Hur kommer det sig att det blev fotboll för dig?

-          När jag redan som 7-åring fick vara med mina morbröder och spela landhockey förstod jag vilken typ av människor som höll på med den sporten. Inte nog med att jag fick spela ensam mot Johan och Fredrik, dessutom började Johan gråta varje gång vi möttes i en närkamp och när jag senare fick reda på att han nallade av mitt smink och satt ned när han kissade förstod jag att hockeyn bara skulle göra mig till en första klassens fjolla.

Att det blev fotbollen förstår vi med andra ord nu, men varför blev det Gagnef?

-          Som alla andra gick jag hit på grund av de varma duscharna. Bättre leverans på varmvatten får man leta efter, dessutom var skaderisken för hög i Leksands dam- och herrlag för att jag skulle få fortsätta. Det är allmänt känt att Martin Berg aldrig vågade vara på plan samtidigt som mig.

Men han spelade ju i Gagnef när du kom hit?

-          Jag släpper aldrig en fegis ur sikte.

Undertecknad tar av sig hatten, spelar Empire Of The Sun på Spotify och applåderar, härlig inställning Olivia! Men väl i Gagne, hur har säsongen artat sig såhär långt?

-          Jodå, 3 vinster och två oavgjorde får ses som helt okej!

Din insats?

-          Jag spelar ju i backlinjen och vi har inte torskat en match än. Kanske inte ska säga att det är tack vara mig… men det är det.

Nästa match möter ni Avesta, vad har du att säga om den matchen?

-          Vad hette de sa du?

Avesta.

-          Det finns nog ben att sparka sönder där också ska du se.

Med den inställningen kommer nog herrlagets galning Thor snart att fria, vad har du att säga om just Emil ”Thor” Andersson?

-          Kul att du frågar. Han är faktiskt en av de två personer som jag är rädd för.

Vem är den andra?

-          Det är någon jävel som står och tittar mig rakt i ögonen när jag är i badrummet och tvättar händerna.

Okej, jag tror alla fattar. På tal om Emil och spelare i vårt lag, det sägs att ni har smeknamn för vissa spelare, berätta!

-          Ni har ju Erik Ax som allmänt går under namnet ”Servitrisen” eller ”Anders Svensson Jr.”. Vi brukar prata om honom som ”Killen(?) som gav frökenheten ett nytt ansikte”

Det var hårda ord, har du inget snällt att säga om honom?

-          Jo visst. Fröken Ax är riktigt snabb och har bra skott, men skulle han möta mig i en duell skulle ljudet av krossat ben höras hela vägen till Stenungsund.

Till sist, vad är det bästa och sämsta med Gagne Och hur går det för er i årets division 3?

-          Det bästa är att Jakob Johansson går i bar överkropp så ofta, det sämsta är att du också gör det.  Som svar på sista frågan är det bara att konstatera att vi kommer vinna trean lika lätt som jag spöar upp mina morbröder. Det ska bli riktigt roligt att spela tvåan nästa år!

I och med det tackar vi Olivia ”Dr.Evil” Söderström för hennes raka svar och hoppas på framtida segrar och fortsatt vackert väder!

Olivia, we salute you!

Heja Gagne!

Måns Ullman

När Jon Rosling berättade för laget om sina framtidsplaner, tror jag många av oss tvivlade på att en sådan resa var möjlig. Jon Rosling skulle packa sin cykel med en sovsäck, karta och lite kontanter – sedan skulle äventyret börja.  Målet var Kroatien. Tobbe Back började genast prata skavsår, Macke Rosén tog en powernap, Pär berättade om huliganer från södra Sverige, Gabbe Rosén tog en powernap och jag själv satt likt katten i Shrek och tittade upp på Jon. Fan vad coolt, tänkte jag.

Måns och Erik berättade genast om deras cykelsemester till norra Sibirien. De berättade hur de jagade harar och fåglar med boomeranger, grävde ner sig i kapslar för att överleva kylan och hur de byggde om sina cyklar för att ta sig fram över den vidriga snön. Axel Lingestål såg helt berusad ut. Han hade aldrig hört något liknande.

För ungefär 44 dagar sedan, en timme, 23 minuter och 10 sekunder sedan stod Jon Rosling framför cykeln. Han hade skapat en resedagbok med profilnamnet ”knullhuvud”. Jag tänkte självklart gå in och kolla, men kom aldrig riktigt fram till sidan. Det verkade som att jag skrev fel i sökfältet. Jon hann hela vägen till norra Tyskland innan jag av misstag råkade missa mitt ”n” och skrev ordet ”kullhuvud”.  Jag kom äntligen in på profilen. Vad jag förstod av hans resedagbok skulle han träffa en galen belgare i Bryssel. Det handlade alltså om 1657 km ensam efter vägen.

Jon, ensam som han var, blev rånad under resan. Ge mig plånboken, hade rånaren sagt. Jon hade garvat. Det finns i det läget två olika typer av människor. Är rånaren en idiot hugger han ner Jon på plats, tar plånboken och sen är det adios amigos med Mr. Rosling. Men rånaren var av den lite mjukare kalibern. Han blev så ställd av Jon, som gick från garv till att asgarva, att rånaren gav upp. Rånaren sprang därifrån. Att Jon senare under kvällen blev så full att han slarvade bort sin telefon är en helt annan sak.

Jag började förstå att han hette ”kullhuvud” ungefär samtidigt som Jon fattade att han numera inte kunde ringa hem till mamma om han ramlade på cykeln. Korta, men vassa inlägg, började därför rasa in på resedagboken i ett desperat försök att få lite kontakt med omvärlden. Nästan så att redaktionen funderade på att finansiera hela resan för Jons kreativitet i inläggen.

Plötsligt hände något. Jon och hans galna belgare slutade skriva inlägg söder om öldrickarstaden München. Alla trodde Jon var död. Vi i laget hade begravning, Kullern SR hissade flagg, Tobbe Back gick inte ut på 9 dagar.  Inte ens Facebook fick någon bekräftelse från Jon. Men sedan hände det som ingen trodde var möjligt. Jon återuppstod.

” Fyra veckor och tre dagar av blod, svett och tårar ar over, nu har vi kysst Kroatiens jord!”

Vi jublade av glädje. Vi blev otroligt glada över att Jon mådde bra. Men gladast var vi över att vi hade ännu en anledning att ha lagfest för att fira att Jon mådde bra. Hysterisk lagfest förresten.

Jon sågs av Siljansnäsmaffian på systembolaget i lördags. Skäggig och sexig var han tydligen. Men på måndagen var det arbetsvecka och till Gagnefs träningar kommer man tydligen prydd och proper. Jag var i extas efter alla mina veckor som stammis på resedagboken. Men det framkom ganska fort när jag frågade hur långt han cyklade, att han hade fuskat. 350 mil ungefär, sa han. Men jag åkte tåg i drygt 50 mil och sen flög jag hem.

Jag upprepar. ”MEN JAG ÅKTE TÅG I 50 MIL OCH SEN FLÖG JAG HEM!”

Utan vidare tappade jag all respekt för Jon. Min hjälte var inte längre min hjälte. Alla vet ju att på ett tåg sitter man still. Dessutom flög han hem? Det är ju hemresan som är grejen. Alla vet ju hur kartan ser ut. Ner till Kroatien är väl inga problem? Det är ju bara nedförsbacke!

Du får göra om detta Jon, så jag kan se upp till dig igen!


På återseende

/ NB 18

Prästholmens IP, fredagen den 27 maj. Två unga män, en välvaxad och en något mer djurlik, står mittemot varandra i en ruta på parkeringsplatsen. På ena sidan har vi Jakob ”The poolboy” Johansson, och på den andra Måns ”Buffeln” Ullman. Vi står inför avgörandet om vem som får den sextonde platsen i truppen till den stundande matchen mot Mora. Domare är den avdankade k2-domaren Ingo Eriksson. Klockan ringer och rond ett är igång. Jakob intar en position som är starkt asiatiskt influerad, där han ställer sig på ett ben med armarna rakt ut och avger ett ”Yeeee-haaawaaasaaa”, som osökt får en att tänka på Jackie Chan. Utifrån denna position ger han Måns tre-fyra blixtsnabba sparkar i magtrakten, som får honom att vackla till något. På detta svarar Måns med en roundhouse kick á la Chuck Norris. KO. Den sextonde platsen går till Måns.

Oroväckande svarta moln hade hängt i luften hela dagen, men när vi kliver ur bilarna i Mora kikar herr Sol faktiskt fram. Dåligt väder är sällan gynnsamt för de grönvita så han var mer än välkommen. Uppvärmningen genomfördes på ett tillfredsställande sätt bortsett från att il capitano Berra Bergfors, efter en gastkramande fight med sin kissemiss Greys, hade svåra ryggsmärtor. Efter en minst sagt bestämd reprimand från Thor, vågade dock Berry inte göra annat än att klistra på sitt allra charmigaste leende och genomföra matchen. Efter uppvärmningen gick vi in i omklädningsrummet och körde ringen. När vi gick ut för avspark så måste någon ha kallat vädergudarna för allt annat än vänliga saker, då det fina vädret nu istället påminde starkt om filmen The Day After Tomorrow.

Första halvlek äger Gagne helt och hållet spelmässigt, men Mora är livsfarliga i sina kontringar, vilket också ger dem ledningen med 1-0. Strax efter Moras ledningsmål får Gagne en frispark till höger om Moras straffområde. Berra Bergfors lyfter in den klockrent, mot en Emil ”Thor” Andersson som kommer i full kareta mot bollen. Moras målvakt har ungefär samma fart, fast från motsatt riktning. Målvakten boxar undan bollen, men träffar samtidigt Thor rakt i pallet. Smällen låter som ett pistolskott. Därefter skyndar sig ett gäng spelare fram till målvakten. Skulle handen sitta kvar? Otroligt nog så gjorde den det, och än mer otroligt var det att Thor förblev liggande kvar på marken, dock inte särskilt länge. Efter en sådan smäll skulle en vanlig mänsklig ha varit på väg till lasarettet, men Thor nöjde sig med att springa ut till bänken och dricka lite vatten för att sedan vara tillbaka i spel efter nån minut. 1-0 till Mora är ställningen i halvtid, vilket inte var rättvist sett till spelet, men möjligtvis logiskt sett till chanserna.

Ljudet från domarens pipa som tillkännagav att den andra halvleken var igång hade inte ens nått läktaren innan Emil Göras lyckas sätta pannan på bollen och bollen i mål till 1-1. Den efterföljande kvarten äger Gagne helt och hållet. Frågan var inte om, utan när vi också skulle ta ledningen. Det kom dock inget ledningsmål. Mora tog över spelet allt mer, och det var också dem som gjorde nästa mål efter ännu en kontring. 2-1 till dem onda stod sig fram till den 86:e minuten, då jag själv blir brutalt överfallen bakifrån i Moras straffområde, och domaren blåste i pipan. Straff för Gagne. Straffen rullades björnsäkert in av kaptenen själv, men det ska sägas att han när han lade upp bollen på straffpunkten såg ut som att han hellre skulle hoppat framför tåget… Slutresultatet 2-2 får anses vara rättvist sett till hela matchen. Vi hade något större bollinnehav, men chansmässigt var det helt jämnt.

Väl mött, och heja gagne!

Erik Ax #7

Rio de Janeiro, Queens, Tottenham, Rosengård och Moskogen. Alla länder har sina städer, alla städer har sina områden och alla områden har sina platser där jargongen är hårdare, uppfostran mer liknar kamratuppfostran från Jan Guillous bok ”Ondskan” och där man slår först och frågar sen. Områden, där lagar och regler aldrig slagit rot. Områden där ett brutet näsben är vardag, att tjalla är döden. Det här är historien om en pojke som gick från barfotaspring på Marockos marknader till förortens hårda liv i Leksands slumområde nummer ett. Ett liv som kom att bli en lek på liv och död, ett liv som utan fotbollen kanske hade fört honom till totalt mörker. Det här är historien om Kim Ejebari.

Som femåring kom han fraktad i en lagom stor koffert på en lagom stor båt till ett lagom stort land. Hans familj slog rot i Leksand och Moskogen där vår hjälte snabbt hamnade i fel kretsar och fick lära sig vikten av makt, våld och tillgångar i form av pengar, alkohol och cigaretter. Han började skolan där han redan efter ett par år blev lite utav en maffiaboss för de yngre barnen, klasskamraterna och träslöjdsläraren Leif.  När han var 10 år fyllda, hade hans ego ingen gräns, han började klä sig i skinnbyxor, uppknäppt skjorta, spanska läderboots, krucifix runt halsen, backslick och en, sedan några år tillbaka, redigt odlad mustasch. Det var till Kim man kom om man ville ”tysta någon” eller ha cigg och alkohol. Eftersom han hade en mustasch Stalin hade varit rädd för så var Systembolaget och tobaksavdelningen inga problem för den livsfarlige marockanen. Han sögs längre och längre ner i fördärvet och inte ens prästerna lyssnade till hans bikt, inte ens munkarna bad för honom. Det var vid denna tidpunkt som den legendariska tränaren Jasim Ceric dök upp och tog honom under sina vingar och visade honom fotbollen. Undertecknad minns fortfarande Kim Ejebaris första träning. Tolv år gammal, fortfarande med de spanska knähöga läderbootsen på och med en gudabenådad bollkänsla, visade han upp sig för fotbollsvärlden. Livet vände, nu var det kägeljonglering och fotboll som gällde.

Kims fotbollskarriär steg som, för att citera ”The Departed”, A twelve year old´s dick! Han växte snabbt ur Leksandskostymen och då var Brage nästa självklara steg. I IKB var han inte bara ett fotbollsfenomen, nej han var jagad utanför planen också. Inte av polisen den här gången utan av tjejer och långhåriga walesiska taxar. Han utsöndrade tydligen någon doft som fick både damer och vissa hundraser att bli som upptjackade kaniner. När Brages juniorlag inte längre var stort nog för Kim, blev nästa naturliga steg Gagne.

I kära grönvita Gagne har Kim kommit ner på jorden efter att Thor hotade med att tappa tvålen redan efter första träningen. Den förr så hårdhudade ungdomsbrottslingen från Moskogen har gått och blivit en mjuk kille som efter varje träning ger alla killar i laget en stor och varm kram, spelar bridge på Edshult var tredje torsdag och håller på att lära sig steppdans. På fotbollsplanen är han en kvick ytterback som allt som oftast går på överlapp, gör sin gubbe och gentlemannamässigt skakar hand med alla spelare två gånger efter matchen. Jag tror att jag talar för hela Gagne, när jag säger att vi är glada över att vägarna förde dig till oss och att du fortfarande är i livet efter den krångliga uppväxt du tvingats stirra i vitögat. Och de knähöga läderbootsen då? Jo visst, de sitter på än idag!

I came into rap humble, I don't give a fuck now
Serve anybody like niggaz who hustle uptown
Coke price go up, capsules come down
The D's run in my crib, I'm nowhere to be found
The bitch who hustle for me, they don't even stash tracks
They keep it on 'em, right there in they ass crack
When I don't like a nigga, I don't pretend to
I'll have the paramedics wrap your fuckin' head like a Hindu

Heja Gagne!

Måns Ullman #6

Dagens schema:

Samling med laget på Bosporen för en redig lunch kl. 13.00. Vidare följer laget med hem till undertecknad.  Micke P ska städa och vi andra ska vänta in det fallande regnet över dagisets bakgård. Tåget går sedan till Blanks Café för matchen Manchester United - Messi. Efter det brukar det visa sig vart vi hamnar. Men oftast går alla hem för att dyka upp till söndagsträningen utvilade och friska.

 Adam skrev att Måns Ullman föddes med solbrilorna på. Men jag som faktiskt var där kan intyga att Gagnsingtröjan, svettig och äcklig som den var, även den satt på sin plats. Du hade kärlek för nummer 6 redan då.

Du är en av de trognaste spelarna i detta lag. Bör nämnas att du inte kommer i närheten av Erik Ax. Killen har ju faktiskt tatuerat in Gagnefemblemet likt en äcklig tramp stamp. Mest trogen är ändå Mattias Wiklöf. Mattias som egentligen inte har några som helst anknytningar till klubben, tvingade med Adam Gradén på gårdagens bortamatch mot Mora FK. 22 mil en riktigt regnig fredagskväll, inga problem! Att Wiklöf dessutom överröstade Moraklacken på Prästholmens IP är mäktigare än själva matchen.

"Sluta spela hit och dit, fjäska för domaren istället, han är gratis han."

Måns har alltså medverkat i klubben sedan big bang. Han är spelaren som Ingo har placerat på "wall of fame" eftersom Måns, efter alla sina trogna år, genererat så mycket pengar till klubben genom medlemsavgifter och aktivitetsavgifter. Ändå verkar han ha missat det fakta att när Gagnef har lagfest, då åker man inte bort.

Nämn ett datum om lagfest för Jerk Sjöberg och han flyger hem från Umeå. Likaså gör Joel "Yxan" Arnberg, fast han går från Linköping - för det är lite coolare. När tvillingarna Rosén var i Australien och surfade 2010 flög dem tur och retur över hela jordklotet inte bara en gång, utan tre, för att medverka på våra lagfester.

Men Måns Ullman, svärmorsdrömmen som han är, kommer inte medverka för att han tycker om sin flickvän så ofattbart mycket. Jag tror inte ni läsare kan förstå vilken kärlek Måns har för sin klubb. Att han då väljer att missa en lagfest för att göra någonting med sin trolovade är lika mäktigt som när Dumbo faktiskt fattar att han har stora öron.

Stort Måns, och flickan din måste vara en lycklig sådan!

På återseende

/ NB 18

För ett par dagar sen fyllde han år och började knapa in på 40-strecket, hur firade han det? Jo han spottade i nävarna, drog stålkammen genom håret och skickade in en gästkrönika till hejagagne-bloggen. Personen är inget midre än en legend och tillika juniorledare inom Gagne. Vi är självklart stolta över att presentera säsongens första gästkrönikör: Jens Johansson!

"En grönvits tankar och minnen" av Jens Johansson

När detta nedtecknas är våra grönvita hjältar mitt uppe i förberedelserna inför den viktiga kampen på Prästholmens IP i kväll. Thor sitter undangömd på ett lager i Clas Ohlssons mäktiga byggnad och pillar på en ny Asiatisk elektronikpryl och funderar på om han skall göra glidtacklingen, a lá Hysén på Wembley, från vänster eller höger, Micke P är nånstans i en skolsal i Leksand och käkar taggtråd, trasiga ölburkar och annat gott han kommit över, Andreas E pluggar förmodligen Gunners målskyttar i Fa-Cupen -76 , Ax vänder  pannbandet ut och in och Ullman ritar förstrött AIK-emblem på köksbordet.  Jag är övertygad att laget kommer göra en helgjuten insats och precis som våra Juniorer kämpa ner Mora på varje del av planen och slutligen vinna matchen, som juniorerna med 5-2.

Som Juniorledare i vår Grönvita klubb är det med oerhörd stolthet man ser våra hjältar beträda mattan och lira med den glädje, frenesi och stora hjärta som de gör. Stora delar av både A och junior trupperna är sprungna ur de egna leden och många av aktörerna har undertecknad haft förmånen att träna och coacha under åren. Naturligtvis finns många episoder och minnen att ta upp i ett sådant här forum, som te.x när Emil ”Thor” Andersson vid 6 års ålder , mitt i matchen, fick bollen  drev den så långt han på något vis kunde.. i riktning mot Gröntuv och Svans bondgård, han var nog ända nere vid stängslet som skyddar Holn’s gamla plan mot ravinen innan hans far fick tag i honom och kunde återbörda både Thor och boll till spelplanen och samtidigt gå igenom det här med dom vita linjerna som vi har som avgränsning av planen. I en annan match så kände Emil att det tryckte på ordentligt och han beslöt då helt sonika att ta en egen liten paus för att springa iväg en så där tio meter och rasta den lilla cobran… Och så Micke P som inte skulle spela fotboll överhuvud taget om han inte alltid fick stå i mål, därmed fick vi i Gagne en av de största målvaktstalanger som vårt län, ja kanske vårt land, har uppbringat sen Rio Kalle va aktuell. Naturligtvis har vi varit ganska sårbara med bara en Målvakt men det beslutet att låta Micke vara ende målvakt redan från P7  kan man med facit i hand inte ångra. En annan grönvit spelare och krönikör som passerat alla stegen i GIF’s ungdoms verksamhet är vår export till Länets för närvarande bästa klubb, IKB.  Man förstod mycket tidigt att av den här grabben kan komma något stort, inte bara för att Adam totalt dominerade i sin åldersgrupp på planen utan också för att den vinnarskalle han besitter gjorde att alla som var i närheten, och det gällde både tränare, föräldrar, lagkamrater och publik, riskerade en skopa ovett från Herr Gradén när helst något gick emot honom.

Framtiden ser ljus ut för de grönvite , ett mycket ungt A-lag, många Juniorer som knackar på dörren , ett damlag som går riktigt bra, febril verksamhet i de yngre lagen och en fullbokad Fotbollsskola i Juni!

The Future is Green And White!

3 friska mot Mora ikväll samt för Juniorerna mot Ludvika på söndag så kan vi se fram emot en nästa vecka med glädje!

Forza Gagne!

Vänliga hälsningar/Best Regards

Jens Johansson

Affärssystemkonsult/ERP Consultant

I Europa har snacket satt igång. Manchester United eller Barcelona? Vilka ska vinna drömfinalen på Wembely i London? Här i Sverige handlar snacket mer om kvällens toppmöte i dalafyran där Gagnef gästar IFK Mora på Prästholmens IP.

Det är inte bara Champions League-finalen som hamnat i skymundan för kvällens toppmöte. Tidigare i veckan tvingades skånederbyt och tillika toppmötet i allsvenskan mellan Malmö FF-Helsingborg avbrytas efter att en person attackerat Helsingborgs målvakt Per Hansson. Detta har förstås väckt oro hos folket och inför kvällens match tror jag inte att Mora räknar med några barnfamiljer på läktaren. Vi gagnefssupportrar får nog räkna med hård uppvaktning under matchen. Mitt tips till supportrarna inför matchen är att gömma de pyrotekniska föremålen väl, för noggranna visitationer är att vänta.

Tankar inför matchen…

Ska Emil fortsätta dominansen i mittlåset?

Ryktet har nått mig att Tony gick upp och nickade en boll under onsdagskvällens träning. Har han landat än?

Har Andreas slutat springa sen förra matchen?

Är universum oändligt?

Adam Gradén

Lugnet före stormen är ett gammalt uttryck som lämpar sig väldigt väl för att beskriva stämningen och känslan som råder i den grönvita truppen just nu. Det är nu det gäller. En tidig seriefinal. Det spelas om mer än bara tre poäng. I matcherna mot Mora står även en hel del prestige på spel. Vi har kommit precis före dem i serien de två föregående säsongerna, och så ska det förbli även denna säsong. Det kommer att råda lynchstämning på Prästholmens IP imorgon. Nu J-Ä-V-L-A-R kör vi!

Igår genomfördes den sista träningen innan matchen. En hysterisk träning. Sjukligt högt tempo där till och med Thor var sen i sina glidtacklingar. När man frågade honom om något var på tok- en befogad fråga då han inte varit i närheten av att missa en tackling sen han skolades om till mittback- så svarade han att ”nej, jag förbereder mig för att ge Fredrik Thorstensson ett kok stryk”. Fredrik Thorstensson ja. Mannen som blev inskriven i Guinness World Records 2011, under rubriken ”den mest resistente personen i världshistorien”. Han hade, tro det eller ej, stått pall för alla Ingos försök att värva honom till de grönvita inför den här säsongen, och det mina vänner är ingen liten bedrift. Trots löften om ett halvårs potatisförbrukning, en pall öl, och redig rabatt på Gagnefs Pizzeria, lät han sig inte övertalas.

Vi kommer till matchen med vinden i ryggen, minst sagt. De tre senaste matcherna har renderat i nio pinnar och en målskillnad på 12-2. Vi har en Andreas Eriksson som, med samma utvecklingskurva han haft det tre senaste veckorna, spelar i Allsvenskan nästa säsong. Kul för honom, tråkigt för oss. Bengan har låtit gå till en barberare för att vässa till skägget inför matchen. Får någon hans haka i nacken är det risk att personen i fråga förblöder. Ett obekräftat rykte säger att Micke Pettersson skall ha gjort en Säven: Han ska ha köpt rugbydojor med fem st 17-millimeters dobbar á sko. Dessa dobbar från helvetet ska han dessutom ha ägnat hela sin artonårsdag åt att slipa till sylvassa piggar. Allt för att vara så mycket pain-in-the-ass som möjligt för de stackars moragossarna. På skriftlig begäran från förbundet har Kim Ejebari lovat att dra ner på sulfinterna som sisteman. Det hade tydligen visat sig att Husbys yttermittfältare blivit så knäckt av att han blivit så grundlurad gång på gång av denne Ejebari, att han blivit sjukskriven i ett par veckor. Fair-playförespråkaren Kim tog självklart till sig detta, och kom överens med förbundet om att sju sulor per match räcker. Överstiger han den angivna kvoten, skall detta leda till att domaren tvingas hyvla osten.

Uttagen trupp till matchen:

Micke Pettersson 
Jerker Karls

Bengan Bengan

Emil Andersson

Axel Lingestål

Viktor Lundin

Andreas Eriksson            
Tobbe Back

Niclas Bergfors

Erik ”Svärmorsdrömmen” Ax
Emil Göras

Måns Ullman

Kim Ejebari

Macke Rosén

Tony Dyrsmeds

Jonas Blanckh

Jakob Johansson

Enda skillnaden emot förra helgens trupp är att Jakob Johansson nu är tillbaka i spel. Detta innebär dock att vi är sjutton spelare uttagna, alltså en spelare mer än det maximala antalet 16. Eftersom Måns Ullman har lättare känningar i en baksida, och Jakob Johansson bara gjort en träning på en månad, är det mellan dessa två det står i vem som får den sextonde platsen. Vi kommer att åka till Prästholmens IP en halvtimme tidigare än vad vi normalt skulle, för att där måla upp en 5x5 meter stor ruta på parkeringsplatsen, där dessa skall göra upp i ett regelrätt slagsmål. Ett regelrätt slagsmål på gagnevis har bara två regler. Regel nr 1: Det finns inga regler. Regelnr 2: Fighten pågår tills den andre ger upp, och när detta händer måste förloraren krypa i cirklar runt vinnaren och sjunga Idas Sommarvisa.

I övrigt finns det inte mycket att säga om laguttagningen. Man kan nog anta att det inte kommer att ske några större förändringar i startuppställningen gentemot förra helgen.

Ta på dig galonbrallorna och åk till Mora imorgon, så lovar vi i grönvitt att bjuda på en riktig fotbollsfest!

PS. I Mora tar de fortfarande emot 50-öringar, så passa på att bli av med dem du har när du som åskådare betalar inträdesavgift. DS

Heja Gagne!

Erik Ax #7