Referat Gagnef-Husby
Strålande passningsspel á la Barcelona, makalösa krossbollar, blixtsnabba djupledslöpningar, och uppoffrande spel för varandra. Ni som var på Ängsholn och såg Gagnefs riktiga hemmapremiär insåg kanske att dessa superlativ inte motsvarar vad som egentligen skedde på planen. Faktum är att sanningen ligger ganska långt därifrån. Det å andra sidan gör inte de tre poängen vi fick med oss mindre värda, och det är trots allt det som betyder något.
Vi körde uppvärmning precis som vi brukar göra, och allting var precis så som det brukar vara. Med tio minuter kvar till matchstart gick vi in i omklädningsrummet för att förbereda oss med de sista detaljerna. Efter att Viktor Lundin kletat i en halv burk DaxWax i håret, coach Per Kristiansson kört ”ringen” på samma gudabenådade sätt som vanligt, och Jerker Karls skruvat upp duracellkaninen Andreas Eriksson, tågade vi rakryggade och stolta ut på vår älskade Ängsholn.
Matchen blåstes igång, och vi kände tämligen omgående att anfallsspelet låste sig likt Måns Ullmans rygg efter att ha skottat snö på Leksandsbröds tak en vecka. Vi gör dock 1-0 i mitten av första halvlek på en hörna slagen av undertecknad, där Emil ”Thor” Andersson lyfter cirka 2 meter från marken och skrämmer in bollen i nätmaskorna bakom en skärrad Husbymålvakt. Paradoxalt nog börjar Thor göra mål nu när han spelar mittback. Detta var hans andra mål på två matcher. Lurig kille… Hur som haver, vi går till halvtidsvila med 1-0 i ryggen utan att hota särskilt mycket framåt. Vi släpper däremot inte till någonting alls bakåt, så ledningen kändes ändå helt rättvis.
Andra halvlek antog samma skepnad som den första, med kassaskåpssäkert försvarsspel, men tämligen uddlöst anfallsspel. Vi gör 2-0 efter en Husbyhörna som vi rensar undan till en obevakad Tobbe Back som klev fram från en grästuva och var ren med målvakten så pass långt ifrån att det kändes som ett halvt Lidingölopp. Tobbe passade på att knyta skorna, vinka till familjen, och kasta slängkyssar åt en kvinnlig skara åskådare, innan han dödssäkert lade in bollen invid stolproten. Strax efter vårt 2-0-mål blev domaren verbalt misshandlad av en Husbyspelare, vilket fick domaren att se rött och, efter att han trevat i fickan ett slag, Husbyspelaren likaså. Med en man mer på banan var det inget snack om saken. Vi spelade av matchen utan att förta oss. 2-0 blev också slutresultatet i en match där de grönvita inte spelar i närheten av sin förmåga offensivt, men stabilt och säkert defensivt. Vi bevisar återigen att Ängsholn/Fort Knox är och förblir ointagligt, trots att vi inte spelar på topp.
Heja Gagne!
Erik Ax #7
