Heja Gagne

Prästholmens IP, fredagen den 27 maj. Två unga män, en välvaxad och en något mer djurlik, står mittemot varandra i en ruta på parkeringsplatsen. På ena sidan har vi Jakob ”The poolboy” Johansson, och på den andra Måns ”Buffeln” Ullman. Vi står inför avgörandet om vem som får den sextonde platsen i truppen till den stundande matchen mot Mora. Domare är den avdankade k2-domaren Ingo Eriksson. Klockan ringer och rond ett är igång. Jakob intar en position som är starkt asiatiskt influerad, där han ställer sig på ett ben med armarna rakt ut och avger ett ”Yeeee-haaawaaasaaa”, som osökt får en att tänka på Jackie Chan. Utifrån denna position ger han Måns tre-fyra blixtsnabba sparkar i magtrakten, som får honom att vackla till något. På detta svarar Måns med en roundhouse kick á la Chuck Norris. KO. Den sextonde platsen går till Måns.

Oroväckande svarta moln hade hängt i luften hela dagen, men när vi kliver ur bilarna i Mora kikar herr Sol faktiskt fram. Dåligt väder är sällan gynnsamt för de grönvita så han var mer än välkommen. Uppvärmningen genomfördes på ett tillfredsställande sätt bortsett från att il capitano Berra Bergfors, efter en gastkramande fight med sin kissemiss Greys, hade svåra ryggsmärtor. Efter en minst sagt bestämd reprimand från Thor, vågade dock Berry inte göra annat än att klistra på sitt allra charmigaste leende och genomföra matchen. Efter uppvärmningen gick vi in i omklädningsrummet och körde ringen. När vi gick ut för avspark så måste någon ha kallat vädergudarna för allt annat än vänliga saker, då det fina vädret nu istället påminde starkt om filmen The Day After Tomorrow.

Första halvlek äger Gagne helt och hållet spelmässigt, men Mora är livsfarliga i sina kontringar, vilket också ger dem ledningen med 1-0. Strax efter Moras ledningsmål får Gagne en frispark till höger om Moras straffområde. Berra Bergfors lyfter in den klockrent, mot en Emil ”Thor” Andersson som kommer i full kareta mot bollen. Moras målvakt har ungefär samma fart, fast från motsatt riktning. Målvakten boxar undan bollen, men träffar samtidigt Thor rakt i pallet. Smällen låter som ett pistolskott. Därefter skyndar sig ett gäng spelare fram till målvakten. Skulle handen sitta kvar? Otroligt nog så gjorde den det, och än mer otroligt var det att Thor förblev liggande kvar på marken, dock inte särskilt länge. Efter en sådan smäll skulle en vanlig mänsklig ha varit på väg till lasarettet, men Thor nöjde sig med att springa ut till bänken och dricka lite vatten för att sedan vara tillbaka i spel efter nån minut. 1-0 till Mora är ställningen i halvtid, vilket inte var rättvist sett till spelet, men möjligtvis logiskt sett till chanserna.

Ljudet från domarens pipa som tillkännagav att den andra halvleken var igång hade inte ens nått läktaren innan Emil Göras lyckas sätta pannan på bollen och bollen i mål till 1-1. Den efterföljande kvarten äger Gagne helt och hållet. Frågan var inte om, utan när vi också skulle ta ledningen. Det kom dock inget ledningsmål. Mora tog över spelet allt mer, och det var också dem som gjorde nästa mål efter ännu en kontring. 2-1 till dem onda stod sig fram till den 86:e minuten, då jag själv blir brutalt överfallen bakifrån i Moras straffområde, och domaren blåste i pipan. Straff för Gagne. Straffen rullades björnsäkert in av kaptenen själv, men det ska sägas att han när han lade upp bollen på straffpunkten såg ut som att han hellre skulle hoppat framför tåget… Slutresultatet 2-2 får anses vara rättvist sett till hela matchen. Vi hade något större bollinnehav, men chansmässigt var det helt jämnt.

Väl mött, och heja gagne!

Erik Ax #7

Rio de Janeiro, Queens, Tottenham, Rosengård och Moskogen. Alla länder har sina städer, alla städer har sina områden och alla områden har sina platser där jargongen är hårdare, uppfostran mer liknar kamratuppfostran från Jan Guillous bok ”Ondskan” och där man slår först och frågar sen. Områden, där lagar och regler aldrig slagit rot. Områden där ett brutet näsben är vardag, att tjalla är döden. Det här är historien om en pojke som gick från barfotaspring på Marockos marknader till förortens hårda liv i Leksands slumområde nummer ett. Ett liv som kom att bli en lek på liv och död, ett liv som utan fotbollen kanske hade fört honom till totalt mörker. Det här är historien om Kim Ejebari.

Som femåring kom han fraktad i en lagom stor koffert på en lagom stor båt till ett lagom stort land. Hans familj slog rot i Leksand och Moskogen där vår hjälte snabbt hamnade i fel kretsar och fick lära sig vikten av makt, våld och tillgångar i form av pengar, alkohol och cigaretter. Han började skolan där han redan efter ett par år blev lite utav en maffiaboss för de yngre barnen, klasskamraterna och träslöjdsläraren Leif.  När han var 10 år fyllda, hade hans ego ingen gräns, han började klä sig i skinnbyxor, uppknäppt skjorta, spanska läderboots, krucifix runt halsen, backslick och en, sedan några år tillbaka, redigt odlad mustasch. Det var till Kim man kom om man ville ”tysta någon” eller ha cigg och alkohol. Eftersom han hade en mustasch Stalin hade varit rädd för så var Systembolaget och tobaksavdelningen inga problem för den livsfarlige marockanen. Han sögs längre och längre ner i fördärvet och inte ens prästerna lyssnade till hans bikt, inte ens munkarna bad för honom. Det var vid denna tidpunkt som den legendariska tränaren Jasim Ceric dök upp och tog honom under sina vingar och visade honom fotbollen. Undertecknad minns fortfarande Kim Ejebaris första träning. Tolv år gammal, fortfarande med de spanska knähöga läderbootsen på och med en gudabenådad bollkänsla, visade han upp sig för fotbollsvärlden. Livet vände, nu var det kägeljonglering och fotboll som gällde.

Kims fotbollskarriär steg som, för att citera ”The Departed”, A twelve year old´s dick! Han växte snabbt ur Leksandskostymen och då var Brage nästa självklara steg. I IKB var han inte bara ett fotbollsfenomen, nej han var jagad utanför planen också. Inte av polisen den här gången utan av tjejer och långhåriga walesiska taxar. Han utsöndrade tydligen någon doft som fick både damer och vissa hundraser att bli som upptjackade kaniner. När Brages juniorlag inte längre var stort nog för Kim, blev nästa naturliga steg Gagne.

I kära grönvita Gagne har Kim kommit ner på jorden efter att Thor hotade med att tappa tvålen redan efter första träningen. Den förr så hårdhudade ungdomsbrottslingen från Moskogen har gått och blivit en mjuk kille som efter varje träning ger alla killar i laget en stor och varm kram, spelar bridge på Edshult var tredje torsdag och håller på att lära sig steppdans. På fotbollsplanen är han en kvick ytterback som allt som oftast går på överlapp, gör sin gubbe och gentlemannamässigt skakar hand med alla spelare två gånger efter matchen. Jag tror att jag talar för hela Gagne, när jag säger att vi är glada över att vägarna förde dig till oss och att du fortfarande är i livet efter den krångliga uppväxt du tvingats stirra i vitögat. Och de knähöga läderbootsen då? Jo visst, de sitter på än idag!

I came into rap humble, I don't give a fuck now
Serve anybody like niggaz who hustle uptown
Coke price go up, capsules come down
The D's run in my crib, I'm nowhere to be found
The bitch who hustle for me, they don't even stash tracks
They keep it on 'em, right there in they ass crack
When I don't like a nigga, I don't pretend to
I'll have the paramedics wrap your fuckin' head like a Hindu

Heja Gagne!

Måns Ullman #6

Dagens schema:

Samling med laget på Bosporen för en redig lunch kl. 13.00. Vidare följer laget med hem till undertecknad.  Micke P ska städa och vi andra ska vänta in det fallande regnet över dagisets bakgård. Tåget går sedan till Blanks Café för matchen Manchester United - Messi. Efter det brukar det visa sig vart vi hamnar. Men oftast går alla hem för att dyka upp till söndagsträningen utvilade och friska.

 Adam skrev att Måns Ullman föddes med solbrilorna på. Men jag som faktiskt var där kan intyga att Gagnsingtröjan, svettig och äcklig som den var, även den satt på sin plats. Du hade kärlek för nummer 6 redan då.

Du är en av de trognaste spelarna i detta lag. Bör nämnas att du inte kommer i närheten av Erik Ax. Killen har ju faktiskt tatuerat in Gagnefemblemet likt en äcklig tramp stamp. Mest trogen är ändå Mattias Wiklöf. Mattias som egentligen inte har några som helst anknytningar till klubben, tvingade med Adam Gradén på gårdagens bortamatch mot Mora FK. 22 mil en riktigt regnig fredagskväll, inga problem! Att Wiklöf dessutom överröstade Moraklacken på Prästholmens IP är mäktigare än själva matchen.

"Sluta spela hit och dit, fjäska för domaren istället, han är gratis han."

Måns har alltså medverkat i klubben sedan big bang. Han är spelaren som Ingo har placerat på "wall of fame" eftersom Måns, efter alla sina trogna år, genererat så mycket pengar till klubben genom medlemsavgifter och aktivitetsavgifter. Ändå verkar han ha missat det fakta att när Gagnef har lagfest, då åker man inte bort.

Nämn ett datum om lagfest för Jerk Sjöberg och han flyger hem från Umeå. Likaså gör Joel "Yxan" Arnberg, fast han går från Linköping - för det är lite coolare. När tvillingarna Rosén var i Australien och surfade 2010 flög dem tur och retur över hela jordklotet inte bara en gång, utan tre, för att medverka på våra lagfester.

Men Måns Ullman, svärmorsdrömmen som han är, kommer inte medverka för att han tycker om sin flickvän så ofattbart mycket. Jag tror inte ni läsare kan förstå vilken kärlek Måns har för sin klubb. Att han då väljer att missa en lagfest för att göra någonting med sin trolovade är lika mäktigt som när Dumbo faktiskt fattar att han har stora öron.

Stort Måns, och flickan din måste vara en lycklig sådan!

På återseende

/ NB 18

För ett par dagar sen fyllde han år och började knapa in på 40-strecket, hur firade han det? Jo han spottade i nävarna, drog stålkammen genom håret och skickade in en gästkrönika till hejagagne-bloggen. Personen är inget midre än en legend och tillika juniorledare inom Gagne. Vi är självklart stolta över att presentera säsongens första gästkrönikör: Jens Johansson!

"En grönvits tankar och minnen" av Jens Johansson

När detta nedtecknas är våra grönvita hjältar mitt uppe i förberedelserna inför den viktiga kampen på Prästholmens IP i kväll. Thor sitter undangömd på ett lager i Clas Ohlssons mäktiga byggnad och pillar på en ny Asiatisk elektronikpryl och funderar på om han skall göra glidtacklingen, a lá Hysén på Wembley, från vänster eller höger, Micke P är nånstans i en skolsal i Leksand och käkar taggtråd, trasiga ölburkar och annat gott han kommit över, Andreas E pluggar förmodligen Gunners målskyttar i Fa-Cupen -76 , Ax vänder  pannbandet ut och in och Ullman ritar förstrött AIK-emblem på köksbordet.  Jag är övertygad att laget kommer göra en helgjuten insats och precis som våra Juniorer kämpa ner Mora på varje del av planen och slutligen vinna matchen, som juniorerna med 5-2.

Som Juniorledare i vår Grönvita klubb är det med oerhörd stolthet man ser våra hjältar beträda mattan och lira med den glädje, frenesi och stora hjärta som de gör. Stora delar av både A och junior trupperna är sprungna ur de egna leden och många av aktörerna har undertecknad haft förmånen att träna och coacha under åren. Naturligtvis finns många episoder och minnen att ta upp i ett sådant här forum, som te.x när Emil ”Thor” Andersson vid 6 års ålder , mitt i matchen, fick bollen  drev den så långt han på något vis kunde.. i riktning mot Gröntuv och Svans bondgård, han var nog ända nere vid stängslet som skyddar Holn’s gamla plan mot ravinen innan hans far fick tag i honom och kunde återbörda både Thor och boll till spelplanen och samtidigt gå igenom det här med dom vita linjerna som vi har som avgränsning av planen. I en annan match så kände Emil att det tryckte på ordentligt och han beslöt då helt sonika att ta en egen liten paus för att springa iväg en så där tio meter och rasta den lilla cobran… Och så Micke P som inte skulle spela fotboll överhuvud taget om han inte alltid fick stå i mål, därmed fick vi i Gagne en av de största målvaktstalanger som vårt län, ja kanske vårt land, har uppbringat sen Rio Kalle va aktuell. Naturligtvis har vi varit ganska sårbara med bara en Målvakt men det beslutet att låta Micke vara ende målvakt redan från P7  kan man med facit i hand inte ångra. En annan grönvit spelare och krönikör som passerat alla stegen i GIF’s ungdoms verksamhet är vår export till Länets för närvarande bästa klubb, IKB.  Man förstod mycket tidigt att av den här grabben kan komma något stort, inte bara för att Adam totalt dominerade i sin åldersgrupp på planen utan också för att den vinnarskalle han besitter gjorde att alla som var i närheten, och det gällde både tränare, föräldrar, lagkamrater och publik, riskerade en skopa ovett från Herr Gradén när helst något gick emot honom.

Framtiden ser ljus ut för de grönvite , ett mycket ungt A-lag, många Juniorer som knackar på dörren , ett damlag som går riktigt bra, febril verksamhet i de yngre lagen och en fullbokad Fotbollsskola i Juni!

The Future is Green And White!

3 friska mot Mora ikväll samt för Juniorerna mot Ludvika på söndag så kan vi se fram emot en nästa vecka med glädje!

Forza Gagne!

Vänliga hälsningar/Best Regards

Jens Johansson

Affärssystemkonsult/ERP Consultant

I Europa har snacket satt igång. Manchester United eller Barcelona? Vilka ska vinna drömfinalen på Wembely i London? Här i Sverige handlar snacket mer om kvällens toppmöte i dalafyran där Gagnef gästar IFK Mora på Prästholmens IP.

Det är inte bara Champions League-finalen som hamnat i skymundan för kvällens toppmöte. Tidigare i veckan tvingades skånederbyt och tillika toppmötet i allsvenskan mellan Malmö FF-Helsingborg avbrytas efter att en person attackerat Helsingborgs målvakt Per Hansson. Detta har förstås väckt oro hos folket och inför kvällens match tror jag inte att Mora räknar med några barnfamiljer på läktaren. Vi gagnefssupportrar får nog räkna med hård uppvaktning under matchen. Mitt tips till supportrarna inför matchen är att gömma de pyrotekniska föremålen väl, för noggranna visitationer är att vänta.

Tankar inför matchen…

Ska Emil fortsätta dominansen i mittlåset?

Ryktet har nått mig att Tony gick upp och nickade en boll under onsdagskvällens träning. Har han landat än?

Har Andreas slutat springa sen förra matchen?

Är universum oändligt?

Adam Gradén

Lugnet före stormen är ett gammalt uttryck som lämpar sig väldigt väl för att beskriva stämningen och känslan som råder i den grönvita truppen just nu. Det är nu det gäller. En tidig seriefinal. Det spelas om mer än bara tre poäng. I matcherna mot Mora står även en hel del prestige på spel. Vi har kommit precis före dem i serien de två föregående säsongerna, och så ska det förbli även denna säsong. Det kommer att råda lynchstämning på Prästholmens IP imorgon. Nu J-Ä-V-L-A-R kör vi!

Igår genomfördes den sista träningen innan matchen. En hysterisk träning. Sjukligt högt tempo där till och med Thor var sen i sina glidtacklingar. När man frågade honom om något var på tok- en befogad fråga då han inte varit i närheten av att missa en tackling sen han skolades om till mittback- så svarade han att ”nej, jag förbereder mig för att ge Fredrik Thorstensson ett kok stryk”. Fredrik Thorstensson ja. Mannen som blev inskriven i Guinness World Records 2011, under rubriken ”den mest resistente personen i världshistorien”. Han hade, tro det eller ej, stått pall för alla Ingos försök att värva honom till de grönvita inför den här säsongen, och det mina vänner är ingen liten bedrift. Trots löften om ett halvårs potatisförbrukning, en pall öl, och redig rabatt på Gagnefs Pizzeria, lät han sig inte övertalas.

Vi kommer till matchen med vinden i ryggen, minst sagt. De tre senaste matcherna har renderat i nio pinnar och en målskillnad på 12-2. Vi har en Andreas Eriksson som, med samma utvecklingskurva han haft det tre senaste veckorna, spelar i Allsvenskan nästa säsong. Kul för honom, tråkigt för oss. Bengan har låtit gå till en barberare för att vässa till skägget inför matchen. Får någon hans haka i nacken är det risk att personen i fråga förblöder. Ett obekräftat rykte säger att Micke Pettersson skall ha gjort en Säven: Han ska ha köpt rugbydojor med fem st 17-millimeters dobbar á sko. Dessa dobbar från helvetet ska han dessutom ha ägnat hela sin artonårsdag åt att slipa till sylvassa piggar. Allt för att vara så mycket pain-in-the-ass som möjligt för de stackars moragossarna. På skriftlig begäran från förbundet har Kim Ejebari lovat att dra ner på sulfinterna som sisteman. Det hade tydligen visat sig att Husbys yttermittfältare blivit så knäckt av att han blivit så grundlurad gång på gång av denne Ejebari, att han blivit sjukskriven i ett par veckor. Fair-playförespråkaren Kim tog självklart till sig detta, och kom överens med förbundet om att sju sulor per match räcker. Överstiger han den angivna kvoten, skall detta leda till att domaren tvingas hyvla osten.

Uttagen trupp till matchen:

Micke Pettersson 
Jerker Karls

Bengan Bengan

Emil Andersson

Axel Lingestål

Viktor Lundin

Andreas Eriksson            
Tobbe Back

Niclas Bergfors

Erik ”Svärmorsdrömmen” Ax
Emil Göras

Måns Ullman

Kim Ejebari

Macke Rosén

Tony Dyrsmeds

Jonas Blanckh

Jakob Johansson

Enda skillnaden emot förra helgens trupp är att Jakob Johansson nu är tillbaka i spel. Detta innebär dock att vi är sjutton spelare uttagna, alltså en spelare mer än det maximala antalet 16. Eftersom Måns Ullman har lättare känningar i en baksida, och Jakob Johansson bara gjort en träning på en månad, är det mellan dessa två det står i vem som får den sextonde platsen. Vi kommer att åka till Prästholmens IP en halvtimme tidigare än vad vi normalt skulle, för att där måla upp en 5x5 meter stor ruta på parkeringsplatsen, där dessa skall göra upp i ett regelrätt slagsmål. Ett regelrätt slagsmål på gagnevis har bara två regler. Regel nr 1: Det finns inga regler. Regelnr 2: Fighten pågår tills den andre ger upp, och när detta händer måste förloraren krypa i cirklar runt vinnaren och sjunga Idas Sommarvisa.

I övrigt finns det inte mycket att säga om laguttagningen. Man kan nog anta att det inte kommer att ske några större förändringar i startuppställningen gentemot förra helgen.

Ta på dig galonbrallorna och åk till Mora imorgon, så lovar vi i grönvitt att bjuda på en riktig fotbollsfest!

PS. I Mora tar de fortfarande emot 50-öringar, så passa på att bli av med dem du har när du som åskådare betalar inträdesavgift. DS

Heja Gagne!

Erik Ax #7

Att skriva en bok om Micke Petterson skulle vara som att göra en film om hela världen. Hur långt du än skriver går det aldrig att få med allting. Jag ska dock göra ett försök att presentera er för den mytomspunna målvakten med reflexer som en snabbtänkt svärdfisk och danssteg som Peter Griffin.

Micke Pettersson började alltså sin karriär som cirkusartist. På cirkusen jobbade han med att fånga pistolkulor med sina bara händer. Det ska dock klargöras att kulorna kastades mot honom och inte sköts med pistol. Likväl krävs det bra reflexer för att fånga de små rackarna.  På denna cirkus blev han såklart huvudnummer och han fick inte, som man lätt kan tro, sova i grisbilen. Nej, Micke Pettersson hade sin helt egna loge i en fin husvagn som Mats Bilar hade givit till skänks. Varför, om han nu var en sån stjärna, slutade han då på detta spännande karriärsval? Jo, historien artar sig som så, att Micke en dag fick en kula i ögat. Inte så farligt tänker ni. Blyallergiker säger jag. Efter den dagen, har jag hört från flera oberoende källor, gick Micke Pettersson runt som en skadeskjuten Fläcknosad Pelikan: Lite sned i blicken och haltande gångstil, men fortfarande glad över att vara fågel.

Det var efter cirkusen som Micke bestämde sig för att bli pilot, dock var han bara tolv år och fick bli fotbollsmålvakt istället. Något som vi i Gagne tackar för. Han började alltså i Gagnefs IF redan i relativt tidig ålder och fick såklart stor användning för sina fina reflexer och sin auktoritet i fotbollsmålet, så när han gick till Brage som sextonåring var det ingen som höjde på ögonbrynen förutom Erik Lärke då såklart, men vid den tiden hade hans skägg vuxit samman med hans ögonbryn så man sa att han höjde på skägget. Sejouren i Brages ungdomslag blev dock en blixtvisit då han längtade för mycket efter Ängsholns gröna matta och Per Kristiansson varma ansiktshår.

Här i Gagne, lagom till denna säsong, har Micke tillslut vuxit fram till den stormålvakt varje lag med ambitioner behöver. I konkurrensen med Jonas Blanck har Micke blivit en klippa där bak som styr backlinjen likt hans gamla kollegor på cirkusen kunde styra marionettdockor. Lägg därtill att han är dominant i luftrummet, duktig på att klappa i takt till musik, har blixtsnabba reflexer, fuskar aldrig i kortspel och dessutom kommunicerar fläckfritt med sin backlinjen så får vi i stolta Gagne vara glada om vi lyckas behålla Micke ”Peter-Kulfångare” Pettersson hela säsongen ut!

Detta visste du inte om Micke Pettersson:

-       Han fyller år idag(Ja ni skulle då inte veta det om inte Facebook fanns i alla fall).

-       Micke Pettersson gjorde koreografin till Peter Griffins Bird is the word-dans.

-       Han är duktig på banjo, sämre på piano.

-       Hans favoritfärg är blå.

-       Kokt potatis är det bästa Micke Pettersson vet.

-       Han kan inte cykla enhjuling och inte heller har han fotografiskt minne.

Med den korta och alldagliga listan önskar vi Micke Pettersson lycka till med fotbollen och fridykningen. Vi passar dessutom på att gratulera honom på den stora dagen och hoppas han slipper visa legitimation när han köper sin första 3,5:a på OKQ8 ikväll.

Heja Gagne och kör hårt Micke Pettersson!!

Måns Ullman #6

Idag tänkte jag inleda med ett filmcitat; ”Your best! Losers always whine about their best. Winners go home and fuck the prom queen”. The Rock heter filmen och Sean Connery är mannen bakom citatet. I Gagnefs senaste match mot Husby spelade man inte på toppen av sin förmåga. They just fucked the prom queen. Och då syftar jag inte på Husbys blonderade målvakt Mikael Gråbo, som enligt mig var balens drottning den där junikvällen 2007 när det vankades studentfirande.

Att man skulle få se Mikael Gråbo vakta målet på Ängsholn igen ansågs av expertisen vara föga troligt när han lämnade byggden för att pröva lyckan som hockeymålvakt. Än mindre väntades han göra det för en seriekonkurent. När Gagnef på lördagseftermiddagen tog sig an Husby hemma på ”Holn” var detta ett faktum. Banderollerna var förberedda och Gagnef Ultras skanderade hatramsor när de tågade in från sin förfest i älvbacken. Gråbos postlåda hade tidigare under dagen skickats som flaskpost med älven. Han var inte välkommen ”hem”. Ok! Detta är inte Premier League. Jag kan ha saltat historien något. Men lek med tanken!

Den senaste veckan har jag hunnit med att spela två matcher. Efter en lite tyngre trend och förlust borta på Värendsvallen hade vi kommit överens att vi tillsammans skulle kriga som skjutglada legosoldater. Inget skulle stoppa oss. Vi skulle göra det tillsammans. Eller som den gamle Julgrisen hade sagt; ”Alla ska mä”. Och på torsdagkvällen hemma på Domnarvsvallen lotsnade spelet för oss. Efter 90 minters krig och många fina anfall kunde vi inkassera tre viktiga poäng efter 3-0 mot serieledande Assyriska FF. I skrivande stund har jag precis klivit upp ur sängen efter några timmars sömn då vi kom hem till Borlänge kl 06:30 från bortamatchen mot Landskrona BOIS. Återigen efter en fantastisk lagprestation kan jag njuta av det rykande morgonkaffet med tre friska poäng i åtanke (1-2). Men att kapten Forslund skulle avgöra matchen var ungefär lika troligt som att Leksand kommer vinna SM-guld i hockey den kommande säsongen.

Jag har också tagit mig tiden att surfa in på dalafyrans tabell. Vacker läsning för oss Gagnefssupportrar. En tredjeplats bara en poäng från topplaceringen och i nästa match väntar tvåan IFK Mora borta på Prästholmen. Frågan jag ställer mig inför den matchen är om publikfavoriten Tobias Back ska utöka årets målskörd?


Till sist...

Gult kort för svordomar i dalafyran. Vore ju förargligt om en sextonårig junior skulle vara med A-laget och lära sig säga FAN eller kanske ändå värre; HELVETE…
*******************
En kändis är en person som hela livet igenom arbetar hårt för att bli känd och som bär mörka solglasögon för att ingen ska känna igen honom. – Måns Ullman föddes i ett par mörka solglasögon. För er som inte fattar bättre menar jag att han föddes till att bli stjärna.
*******************
IK Brages egna badpojk Mattias Wiklöf fyller år idag. Grattis!
*******************

Nej! Nu ska jag ta mig en påtår…

Adam Gradén

Strålande passningsspel á la Barcelona, makalösa krossbollar, blixtsnabba djupledslöpningar, och uppoffrande spel för varandra. Ni som var på Ängsholn och såg Gagnefs riktiga hemmapremiär insåg kanske att dessa superlativ inte motsvarar vad som egentligen skedde på planen. Faktum är att sanningen ligger ganska långt därifrån. Det å andra sidan gör inte de tre poängen vi fick med oss mindre värda, och det är trots allt det som betyder något.

Vi körde uppvärmning precis som vi brukar göra, och allting var precis så som det brukar vara. Med tio minuter kvar till matchstart gick vi in i omklädningsrummet för att förbereda oss med de sista detaljerna. Efter att Viktor Lundin kletat i en halv burk DaxWax i håret, coach Per Kristiansson kört ”ringen” på samma gudabenådade sätt som vanligt, och Jerker Karls skruvat upp duracellkaninen Andreas Eriksson, tågade vi rakryggade och stolta ut på vår älskade Ängsholn.

Matchen blåstes igång, och vi kände tämligen omgående att anfallsspelet låste sig likt Måns Ullmans rygg efter att ha skottat snö på Leksandsbröds tak en vecka. Vi gör dock 1-0 i mitten av första halvlek på en hörna slagen av undertecknad, där Emil ”Thor” Andersson lyfter cirka 2 meter från marken och skrämmer in bollen i nätmaskorna bakom en skärrad Husbymålvakt. Paradoxalt nog börjar Thor göra mål nu när han spelar mittback. Detta var hans andra mål på två matcher. Lurig kille… Hur som haver, vi går till halvtidsvila med 1-0 i ryggen utan att hota särskilt mycket framåt. Vi släpper däremot inte till någonting alls bakåt, så ledningen kändes ändå helt rättvis.

Andra halvlek antog samma skepnad som den första, med kassaskåpssäkert försvarsspel, men tämligen uddlöst anfallsspel. Vi gör 2-0 efter en Husbyhörna som vi rensar undan till en obevakad Tobbe Back som klev fram från en grästuva och var ren med målvakten så pass långt ifrån att det kändes som ett halvt Lidingölopp. Tobbe passade på att knyta skorna, vinka till familjen, och kasta slängkyssar åt en kvinnlig skara åskådare, innan han dödssäkert lade in bollen invid stolproten. Strax efter vårt 2-0-mål blev domaren verbalt misshandlad av en Husbyspelare, vilket fick domaren att se rött och, efter att han trevat i fickan ett slag, Husbyspelaren likaså. Med en man mer på banan var det inget snack om saken. Vi spelade av matchen utan att förta oss. 2-0 blev också slutresultatet i en match där de grönvita inte spelar i närheten av sin förmåga offensivt, men stabilt och säkert defensivt. Vi bevisar återigen att Ängsholn/Fort Knox är och förblir ointagligt, trots att vi inte spelar på topp.

Heja Gagne!

Erik Ax #7

Lika säkert som att Brolin e stabil var segern Gagne mäktade med under dagen. 2-0 blev resultatet och målen stod Emil"Thor"Andresson och Tobbe Back för! Mer info och roligare läsning kommer innom kort. Målen finns även filmade i totalusel vinkel och kvalité, så håll andan så ser ni snart mer av Gagne!

Jag vill minnas att en Premier League tränare inför ett möte med Manchester United för några år sedan sa något i stil med att Cristiano Ronaldo inte bara var den bästa fotbollsspelaren. Uppenbarligen verkar tjejerna tycka att han är snyggast i världen också. Han avslutade sedan med att delge sina förhoppningar om att Ronaldo hade ett litet kön så att han inte var helt jävla perfekt.  Idag, några år senare, skriver jag att Gagnef är det mest attraktiva laget i dalafyran. Inte bara för sitt attraktiva spel, utan även för de söta flickidolerna som huserar på Lucky House på lördagskvällarna. Vi får bara hoppas att Erik Ax blir kvar i klubben några år till så att laget inte är helt jävla perfekt! Ja, alltså utseendemässigt.

Men visst är det så att ”Silverräven” med sin mordiska tränarfilosofi gjort ”tjångnef” till ett underhållande och spelande lag. Även om jag råkar veta att ”anfall är bästa försvar” inte finns i tränare Ax vokabulär tror jag han vidgat vyerna på äldre dagar. Självfallet har Ingo ett finger med i spelet här. För inte skulle väl Mr. Entertainer förespråka en strukturerad defensiv framför fotbollsfest med betoning på just F E S T? Att grabbarna inte lär slippa undan intervaller av olika slag tror jag de redan insett. Men Ax har en exceptionell förmåga att få med sig grabbarna på tåget. Sen tar det emot att säga det, men han kan även få till sina skämt i de ljusaste av stunder.

Det är ju som jag tidigare var inne på inte bara spelet som är attraktivt. Då tänker jag främst på Kims gyllenbruna hud, Emils muskulära kropp, Bergfors blonda hår och kanske främst Eriks vackra leende.  Nej glöm det sista. Det kan jag faktiskt inte stå för.

Och lördagskvällarna? inför dessa följer några underliga rutiner. Jag tänker då inte på det faktum att Erik försöker peppa sig själv genom att lyssna på You are beautiful med James Blunt när han sveper sin kvarting. Nej jag tänker på helt andra saker så som att Berra inte bleker sina tänder, Emil kör inga armhävningar och Bengan sjunger inte på dåliga Chelseasånger. Fast dessa kanske man ska kalla för ”inte-rutiner”?

Att tvillingarna Tony och Jerker inte kan hänga med det yngre gardet på dessa äventyr kan man förstå. Deras tåg har redan gått. Men nog skulle de göra succé en helt vanlig lördag på Leksands ”innekrogar”. För inte kan väl andra sorteringen motstå Tonys otroliga charm? Och än mindre hans höga skutt. Vilken spänst han har den mannen.

Sist men inte inte minst vill jag påminna alla om helgens drabbning som äger rum hemma på Ängsholn. Gagnef-Husby imorgon, lördag, kl 15.00. Ses där! För visst är det väl fler än jag som blir attraherad av våra grönvita krigare?
Adam Gradén

Nog om Hallänningar och annat trams nu, tillbaka till det viktiga! Veckans sista träning inför matchen ägde rum idag och det enda av vikt vi ska ta med oss från den tillställningen är att Emil ”Thor” Andersson kom sent till träningen av den enkla anledningen att han varit på intervju med Illustrerad Vetenskap(varför han varit på intervju hittar ni i de "fetstilta" orden).

Säsongen har, som ni läst startat i lite blandad kompott, lite som en vargtass faktiskt, fast med lite sirap i. Det vi dock tar med oss är de två senaste matcherna där vi trampat på motståndet likt undertecknad gillar att trampa i mat, Andreas gillar att trampa elljusspår och Joel Arnberg gillar att trampa vindruvor.  Två 5-1-segrar talar sitt tydliga språk, ingen skånska här inte. I matcherna som varit kan vi följaktligen dra en slutsats tydligare än alla andra, Andreas Eriksson har sopat rent på mittfältet där Viktor Lundin i sin tur har levererat passningar lika konsekvent som Martin Hansson levererar konstiga domslut. Våra två mittfältare har alltså varit dominanta, i synnerhet Andreas, han har varit kung av mittens rike.

Backlinjen behöver vi inte ens nämna, de har trots allt varit tätare än ett italienskt lag i 1-0-ledning med 3 minuter kvar av en CL-final. Våra yttrar och forwards har dock utmärkt sig tydligt, tydligare än en anfallsvillig spelare i Tällberg skulle göra, så pass tydligt att jag råkade höra en bollkalle yttra i matchen mot Falun: ”Erik Ax och Niclas Bergfors kissar ju på våra backar, jag känner lukten ändå hit.”. Emil Göras, nyförvärvet som satsade 5000 kr på egen succé i sin debutmatch, behöver vi inte säga så mycket mer om än att betningen gick hem.

Inför matchen som komma skall har tränarna tagit ut följande lag:

Micke ”Peter” Pettersson
Jerker ”Sjökaptenen” Karls
Bengan ”Bengan” Bengan
Thor
Axel Skinnarmo
Viktor Lundin sr.
Andreas Kullern jr.           
Tobbe ”Crouch” Back
Berra ”Mora-Nisse” Bergfors
Erik
Emil ”körven” Göras
Måns ”Jag” Ullman
Kim Gösta Ejebari
Macke DH Rosén
Generalen
Jonas Black-Blanck

Finns inte mycket att säga om uttagningen förutom att tränarna verkar satsa på samma lag som förra matchen, skillnaden är att undertecknad finns med i truppen efter en skadedrabbad säsongsinledning. Om detta blir det till bättre eller sämre får vi svar på först om ett par dagar, efter att folk har smält chocken över det faktum att jag kan knyta mina egna skor.

Jag tror på en ganska chansfattig match där Gagne kommer föra spelet och Husby kommer ligga på defensiven. En match där Husby därmed kommer ligga som hungriga tapirer för att kontra och en match där Gagne kommer rulla bollen efter marken för att skapa sina lägen. Då vi tränat hela förra säsongen på att rulla ut defensiva lag tror jag på en 4-1-seger. Det som kan ställa till det är att Erik Lärke inte bajsat på Ängsholn än utan planen fortfarande är lite ojämn och trasslig. Håller laget fokus och sniffar ammoniak innan matchen tror jag dock som sagt att det är Husbys blod som kommer flyta över Holns annars så gröna vidder!

**************************

Notera att….

…Jerker Karls har ätit tre näringsrika mål mat om dagen bara inför denna match

…Sportchefen har ringt varje Gagne-intresserad människa för att få liveuppdatering från matchen

…Niclas ”Bengan” Danielsson tänker i vanlig ordning göra tvärt emot sitt favoritlag och vara svinbra till den kommande matchen

…Jakob Johansson fortfarande är skadad

…Emil ”Thor” Andersson senaste veckan kallat sig Vidic_MU på Funplanet för att komma in i mittbackstänket

…Gagne alltid går för tre poäng!

…nummer 6 inte längre kommer tillhöra Viktor Lundin

*****************************

Jag vill också passa på att uppmana alla grönvita själar att ta sig till matchen och heja fram tre friska poäng!

Plats: Ängsholn

Tid: 15:00

Pyroteknik tillåten: Nej

Till sist… Heja Gagne!

Måns Ullman #6

Vi inledde träningsveckan i söndags, där elva tappra grönvitingar snörade på sig läderdonen för att löpa amok över Holns gröna, härliga vidder.

Coach gick tämligen omgående ut med att det skulle bli en så kallad ”gristräning”. Truppen svarade att coach själv kan vara en gris, varpå vi gick ut och löpte den mytomspunna ”åttan”, tills alla trodde att de skulle blåsa lungorna ur bröstkorgen. Nåväl, nästan alla. Captain Berra Bergfors, även kallad ”jag-vinner-kenyanska-mästerskapen-i-maraton-när-jag-vill”, frågade i vanlig ordning varför vi alltid har så lång uppvärmning.

Tisdagens träning var något lugnare än söndagens, men troligtvis hårdare än att undertecknad tar sig ur sängen imorgon.  Vi gjorde upphopp. Förbannat mycket upphopp. Vi löpte runt koner. Förbannat många koner.

Sen spelade vi. Det finns två intressanta saker att förtälja kring detta. Det första var en match i matchen, mellan Måns Ullman och Niclas ”Bengan” Danielsson. Är du en inbiten grönviting så vet du att Bengan skulle sälja sin själ gratis för Chelseaframgång. Har du dessutom flitigt läst bloggen, så vet du att Måns nämnde Chelsea på ett, med en chelseasupporters ögon sett, minst sagt icke tillfredsställande sätt. Matchen i matchen handlade alltså mer eller mindre om liv och död, där Bengan var den store stygge vargen, medan Måns var det flyende lilla lammet. Lyckligtvis, tycker nog åtminstone de flesta, lyckades Bengan aldrig komma åt Måns. Hade någon klockat någon av Måns 110-meterslöpningar han tog med Bengan i bakhasorna så hade det förmodligen visat sig att inte ens en Anders ”Foppa” Forsberg under sina glansdagar hade hängt med.

Detta hamnade dock lite i skymundan. Med ungefär 10 minuter kvar av spelet haltar Emil ”Thor” Andersson av planen med smärtor in the stjärtmuskel. Hela laget stod som förstenade. Hur kunde det hända? Mr Unbreakable gick sönder. Det är ungefär lika sannolikt som att man inte blir blöt av att ta en dusch. Emil tappade dock inte sin auktoritet i och med skadan, så han sa åt ärslet att läka, och han var tillbaka i spel efter sisådär 3 minuter. Det skall också tilläggas att besvikelsen i de kvinnliga åskådarnas ögon var omisskännlig. Det var nog många av dessa som var beredda att offra mycket för att vara den som gav Emil den helande massage en vanlig dödlig hade behövt efter en sådan skada.

Heja Gagne!

Text: Erik Ax #7

”Lagskivan 2.0” hann inte ens lukta färskt i två dagar innan Peter Coach Ax köpte oss en ny stereo. En stereo som tydligen inte bara liknade något skickat från Jupiter för att döda oss allihop, den kunde tydligen låta också. Ingo skulle självklart fram och pilla på den: ”Vafan är det här?” Resten är historia. Vissa säger att han sprang från rummet, vissa säger att han tog en dusch likt en flodhäst på savannen, andra säger att han headbangade till introt på ”Fear of the dark”. En låt som Emil Thor Andersson hade önskat.  Rädd för mörkret liksom, hård kille.

Summering: Det finns allt på den där stereon, vilket betyder att jag självklart har lagt upp en playlist på Spotify named ”Hejagagne”.  Så fyll i lappen i omklädningsrummet så vi får samma mysiga känsla som förra året.  Jag menar, är det bara jag eller är det faktiskt kul att veta vad de andra tar för låt? Kim väntas väl plocka skrammel med en ragata som skriker i år igen? Bengans låt lär man väl få leta efter i 4 timmar, Eriks låt kommer resulteras i att Tony, Jerker och EA lämnar omklädningsrummet och Andys låt skickar tårar till Japan.

Sen vinner vi ligan och Coach låt ”We are the champions” ekar igen.

Det gott folk, det ger en rysningar och en förjävlig baksmälla.

På återseende,

/ NB 18

"Ömsom vin, ömsom vatten" är ord som kanske bäst beskriver den säsongsinledning vi i Gagnefs IF har mäktat med denna 2011 års säsong. Vatten de två första matcherna, vin de två senare. Stämningen, känslan och det go vi har i truppen, kan man istället beskriva som en nyöppnad flaska Romanée Conti från 1978. Klarspråk:Enbart det bästa av viner! Vad som dock har haltat är fakta kring trupp, matcher och inblicken i laget. För personer som bland andra Joel Arnberg, Olof"Sportchefen" Forsberg och Jerk Sjöberg har detta inneburit att uppdatering kring stolta Gagnef har varit svårtillgänglig. Idag, grönvita bröder och systrar (och även ni andra, lite sorgligare människor), är problemet löst.
Välkommen till Hejagagne-bloggen!